nytt år.
vi bockar å bugar inför er som svingade förbi här ibland under hösten. lisa å maria beger sej strax till indien så behöver ni döda lite tid eller e genuint intresserade av va som händer i curryland så besök: http://bankalaribangalore.blogg.se
om berti skaffar sej en blogg på hemmaplan e fortfarande oklart, alla håller vi tummarna.
tata!
om berti skaffar sej en blogg på hemmaplan e fortfarande oklart, alla håller vi tummarna.
tata!
utanför argentinas gränser.
man kan tycka att det e lite overkill att slänga upp nästan hundra bilder men det e ju trevligt ändå. idag går planet tillbaka till sverige, julen och ett nytt år men först vill vi passa på å visa lite va vi har gjort sedan vi lämnade buenos aires den 25:e november.
första anhalten i bolivia efter ett galet antal timmar på buss var stället tupiza. där man bland annat har anammat det rosa toapappret. och man kunde ge sej ut å rida bland röda berg.
ifrån tupiza utgick våran 4dagars jeeptur tillsammans me rene och marta - våran chaufför å våran mästerkock. det spanades på laguner, flamingos, lamor, vulkaner, ruiner, stenformationer..
lamor bajsar nästan lika mycket som turister i bolivia.
å på tal om bajs, såhär glad kan man bli när man me dålig mage upptäcker att det finns rinnande vatten på toaletten.
om ni tycker att chicasarna ser trötta ut i sitt vandrande så kan jag berätta att det inte e så lätt å gå uppför när man befinner sej på över 4500 meter över havet.
då e det bättre att sitta å vila lite.. tills man upptäcker att det kommer blod ur näsan.
såhär kul tycker berti det e me varma källor.
håret har sett bättre tider.
ännu en naturbild? eller e det någon som ser något misstänkt me denna bild?
ett stenträd.
ett chinchillaliknande djur.
vi bodde på ett hotell gjort helt av salt. det fanns varmvatten! tills maria skulle ta sej en dusch. då va det slut.
fångarna på hotellet tvingades läsa chockdoktrinen.
för er som har sett dunderklumpen: "nu tar jag ett moln som hatt å hela världen den e vacker jo det är den.. det är den!"
lisa och berti hade öppnat en restaurang utan att berätta nåt för oss andra två.
koolaste kaktusen.
här e till far franzén för att han löste en gåta i ett tidigare inlägg. ett:
lek me synvillor.
en man som hackar salt.
sista anhalten på våran jeeptur va en tågkyrkogård.
maria i fin boliviansk hatt.. som senare glömdes någonstans längs vägen.
nästa resemål: copacabana å titicacasjön me tillhörande lyxigare boende.
lisa gillar inte lyx å flyttade in i ett flytande halmhus.
bolivias huvudstad la paz besöktes också. i presidentvalstider.
mysiga ingången till vårat hostel.
lisa gungar å läser me nattlapaz i bakgrunden.
på tal om att håret har sett bättre dagar..
om någon har läst boken el choco så ser ni här nedan (eller det gör ju även ni som inte har läst boken..) san pedro - fängelset. försökte vara diskreta men efter att maria tagit bilden så kom den läskiga militärvakten knallande över gatan för att ge henne en reprimand. hamnade nästan bakom galler.
gatuliv.
på häxmarknaden i la paz kan man köpa lamafoster..
när vi va i la paz cyklade vi också utför världens farligaste väg. vid den brantaste punkten störtar man ner 600 meter om man lyckas cykla vid sidan av vägen.
guiden inledde me å säga att vi hade tur, vanligtvis brukar det regna. det skulle han aldrig ha sagt. ösregn. lera.
vid botten, från 4767 till 1180 meter över havet, åt vi lunch på la senda verde - där fick vi mata apor me glass =)
efter la paz begav vi oss till sucre, å där va maria inte aktiv me kameran (maria har ju två fungerande, dom andra två har noll):
två biobesök hanns me..
ännu en stad besöktes innan gränsen nåddes: potosi
där va vi mycket religösa å bodde på kloster.
bilden över marias säng skrämde henne lite.
berti va turistig å gick på besök i silvergruva.
dynamit.
efter ungefär tusen år på buss å båt, tre nätter spenderas i något av dessa två färdmedel, så befann vi oss på stranden i uruguay. ni skonas från bilder där vi figurerar i bikini.
me detta tackar vi å bockar för visat intresse. på återseende.
ifrån tupiza utgick våran 4dagars jeeptur tillsammans me rene och marta - våran chaufför å våran mästerkock. det spanades på laguner, flamingos, lamor, vulkaner, ruiner, stenformationer..
lamor bajsar nästan lika mycket som turister i bolivia.
å på tal om bajs, såhär glad kan man bli när man me dålig mage upptäcker att det finns rinnande vatten på toaletten.
om ni tycker att chicasarna ser trötta ut i sitt vandrande så kan jag berätta att det inte e så lätt å gå uppför när man befinner sej på över 4500 meter över havet.
då e det bättre att sitta å vila lite.. tills man upptäcker att det kommer blod ur näsan.
såhär kul tycker berti det e me varma källor.
håret har sett bättre tider.
ännu en naturbild? eller e det någon som ser något misstänkt me denna bild?
ett stenträd.
ett chinchillaliknande djur.
vi bodde på ett hotell gjort helt av salt. det fanns varmvatten! tills maria skulle ta sej en dusch. då va det slut.
fångarna på hotellet tvingades läsa chockdoktrinen.
för er som har sett dunderklumpen: "nu tar jag ett moln som hatt å hela världen den e vacker jo det är den.. det är den!"
lisa och berti hade öppnat en restaurang utan att berätta nåt för oss andra två.
koolaste kaktusen.
här e till far franzén för att han löste en gåta i ett tidigare inlägg. ett:
lek me synvillor.
en man som hackar salt.
sista anhalten på våran jeeptur va en tågkyrkogård.
maria i fin boliviansk hatt.. som senare glömdes någonstans längs vägen.
nästa resemål: copacabana å titicacasjön me tillhörande lyxigare boende.
lisa gillar inte lyx å flyttade in i ett flytande halmhus.
bolivias huvudstad la paz besöktes också. i presidentvalstider.
mysiga ingången till vårat hostel.
lisa gungar å läser me nattlapaz i bakgrunden.
på tal om att håret har sett bättre dagar..
om någon har läst boken el choco så ser ni här nedan (eller det gör ju även ni som inte har läst boken..) san pedro - fängelset. försökte vara diskreta men efter att maria tagit bilden så kom den läskiga militärvakten knallande över gatan för att ge henne en reprimand. hamnade nästan bakom galler.
gatuliv.
på häxmarknaden i la paz kan man köpa lamafoster..
när vi va i la paz cyklade vi också utför världens farligaste väg. vid den brantaste punkten störtar man ner 600 meter om man lyckas cykla vid sidan av vägen.
guiden inledde me å säga att vi hade tur, vanligtvis brukar det regna. det skulle han aldrig ha sagt. ösregn. lera.
vid botten, från 4767 till 1180 meter över havet, åt vi lunch på la senda verde - där fick vi mata apor me glass =)
efter la paz begav vi oss till sucre, å där va maria inte aktiv me kameran (maria har ju två fungerande, dom andra två har noll):
två biobesök hanns me..
ännu en stad besöktes innan gränsen nåddes: potosi
där va vi mycket religösa å bodde på kloster.
bilden över marias säng skrämde henne lite.
berti va turistig å gick på besök i silvergruva.
dynamit.
efter ungefär tusen år på buss å båt, tre nätter spenderas i något av dessa två färdmedel, så befann vi oss på stranden i uruguay. ni skonas från bilder där vi figurerar i bikini.
me detta tackar vi å bockar för visat intresse. på återseende.
i La Paloma
Nu hanger vi i La Paloma, en for tillfallet ganska ode liten by
langs Uruguas sydost kust. Den stora turistinvationen kommer den 26e december
sa overallt stadas och snickras det. Stranderna ar langa, vagorna stora, sanden mjuk
och tempot ar valdigt langsamt. Semester helt enkelt aven om vadret inte riktigt ar med oss.
Vagen hit fran Bolivia var lang och varan inplanerade eftermiddag i BA ats upp av den bolivia-argentinska
gransen som tog atta och en halv timme att komma over. Men efter var forsta natt in en riktig sang
efter tre som spenderats pa bussar och batar ar allt nastan helt bortglomt. Bolivia kan kanna sig saknat helt enkelt!
Idag skall dagen spenderas lasande pa stranden i lite tjockare klader och imorgon hoppas vi pa
att hitta nagon som vill lara oss att surfa, sa nagon nod gar det verkligen inte pa oss.
Hoppas att allt ar fint fint med alla hemma i Sverige!
langs Uruguas sydost kust. Den stora turistinvationen kommer den 26e december
sa overallt stadas och snickras det. Stranderna ar langa, vagorna stora, sanden mjuk
och tempot ar valdigt langsamt. Semester helt enkelt aven om vadret inte riktigt ar med oss.
Vagen hit fran Bolivia var lang och varan inplanerade eftermiddag i BA ats upp av den bolivia-argentinska
gransen som tog atta och en halv timme att komma over. Men efter var forsta natt in en riktig sang
efter tre som spenderats pa bussar och batar ar allt nastan helt bortglomt. Bolivia kan kanna sig saknat helt enkelt!
Idag skall dagen spenderas lasande pa stranden i lite tjockare klader och imorgon hoppas vi pa
att hitta nagon som vill lara oss att surfa, sa nagon nod gar det verkligen inte pa oss.
Hoppas att allt ar fint fint med alla hemma i Sverige!
potosi.
Efter ett par trevliga dagar i Sucre akte vi vidare mot silverstaden Potosi, som en gang i tiden var en av Sydamerikas rikaste stader. Har i Potosi har vi hedrat var kristna uppfostran genom att bo i ett kloster, ata lunch i ett forsamlingshem och spana pa de over 80 kyrkor som finns i Potosi. Vi hann med det tredje biobesoket pa tre dagar och sjalvklart en provsmakning av den lokala olen Potosina. Idag forsoker Maria och Lisa styra upp sina liv, medan Berti ar pa guidad tur i en silvergruva.
Ikvall ska vi paborja den langa resan tillbaka till Buenos Aires, nastan tva dygn pa buss antar oss... I Buenos Aires tanker vi inte hinna med mycket mer an att lamna av det mesta av packningen, ata god argentinsk middag, dricka en Quilmes och sedan ta baten till Uruguay for att avsluta Sydamerikavistelsen med ett par dagars sol och bad. Gott.
Ikvall ska vi paborja den langa resan tillbaka till Buenos Aires, nastan tva dygn pa buss antar oss... I Buenos Aires tanker vi inte hinna med mycket mer an att lamna av det mesta av packningen, ata god argentinsk middag, dricka en Quilmes och sedan ta baten till Uruguay for att avsluta Sydamerikavistelsen med ett par dagars sol och bad. Gott.
I Sucre
Efter nagra dagar i La Paz sa ar vi nu i Sucre. Valdigt fin stad med vita hus mot
klarbla himmel, inte alls dumt. Har skall vi nu spana lite pa stan och stanna en
tva-tre natter.
I La Paz hann vi med en lugn valsondag (knappt en bil pa gatorna), massa marknader
och cykla nerfor "varldens farligaste vag". Sjukt haftigt, man borjar uppe pa altiplano
pa 4700 meters hojd over havet och cyklar ner till regnskogen pa 1100 meters hojd over havet.
Val dar far man bada pool, mata apor och ta igen sig lite efter cykelturen.
Blir ett litet kort blogginlagg har, stan kallar men om det var nagon som undra
sa ar allt fintfint med oss.
klarbla himmel, inte alls dumt. Har skall vi nu spana lite pa stan och stanna en
tva-tre natter.
I La Paz hann vi med en lugn valsondag (knappt en bil pa gatorna), massa marknader
och cykla nerfor "varldens farligaste vag". Sjukt haftigt, man borjar uppe pa altiplano
pa 4700 meters hojd over havet och cyklar ner till regnskogen pa 1100 meters hojd over havet.
Val dar far man bada pool, mata apor och ta igen sig lite efter cykelturen.
Blir ett litet kort blogginlagg har, stan kallar men om det var nagon som undra
sa ar allt fintfint med oss.
titicaca.
sist vi bloggade vantade vi ju pa en buss till la paz, och efter en lang och skumpig resa kom vi fram och bytte direkt till en buss mot titicaca-sjon och copacabana. har har vi varit i tva dagar nu och haft det hur trevligt som helst. copacabana ar en jattemysig stad med smagator, marknader och massor av restauranger. och valdigt mycket turister. vi har bott pa fint hotell med valdigt skona sangar och bara gatt runt i byn och haft det riktigt skont (trots att solen har varit lite ond mot vissa). igar tog vi varldens langsammaste bat till on isla del sol dar solen foddes enligt en indian-legend. pa isla el sol kollade vi pa ruiner och bestamde oss sedan for att vara lite hurtiga och ga fran norra sidan dar baten slappte av oss, till den sodra sidan dar vi skulle bli upphamtade. vagen var lang och valdigt backig... men efter tre timmars promenad (med manga pauser) var vi framme i byn pa sodra sidan, drack en valbehovlig cola och tog baten tillbaka till copacabana. eftersom vi var sa duktiga belonade vi oss sjalva med god middag pa hotellet och passade pa att ata chokladfondue till efterratt. gott.
nu vantar vi ater pa en buss, tillbaks till la paz dar vi ska tillbringa ett par dagar.
nu vantar vi ater pa en buss, tillbaks till la paz dar vi ska tillbringa ett par dagar.
bolivia.
nu behover vi inte vara oroliga langre. vi har det bra har i bolivia. vi har just avslutat en fyra dagars jeeptur i den bolivianska odemarken, och har sett massor av fint, haft en egen kock och bott i ett hotell av salt. vi har varit pa over 5000 meters hojd och kollat pa fina laguner med massor av flamingos, badat i en varm kalla, sett kaktusar och mycket ingenting i en saltoken, och spanat efter pumor utan reslutat. nar vi kommer hem till vara egna datorer hoppas vi pa ett inlagg med manga bilder av resan. nu sitter vi i en riktig liten hala (fast det finns internet i alla fall) och vantar pa en buss till la paz.
vi bloggar (forhoppningsvis) igen nar vi kommer till nasta internet-café, och vi uppskattar att bloggen halls igang i kommentarerna medan vi ar borta!
hasta luego!
hej hej
nu springer vi snart omkring här den sista timmen i pichinchahuset och packar, städar, fräschar till oss å sörjer. det känns trist att lämna allt och alla samtidigt som det ska bli sköj å bege oss till bolivia. ett gäng timmars bussfärd ska ägas, ungefär 26 timmar närmare bestämt. under tiden ska asiens huvudstäder läras in (iallafall för maria å lisas del), uppsatser ska läsas igenom å utvärderas å det ska sovas för å förbereda kroppar på höjdskillnaden. vi hoppas på å kunna blogga vid något tillfälle under dom veckorna vi e i bolivia men man vet aldrig. enligt plan återvänder vi till buenos aires den fjortonde december å drar till uruguay för å låta våra bleka kroppar få lite sand å sol innan avfärd till sverige den tjugoförste december.
ett axplock bilder från våran sista tid i buenos aires:
lisa härmar sin favoritkatt.
stor marknad, som dock va lite av en besvikelse.
..men kött fanns det gott om.
dom fina lila träden.
skrämmande när det börjar bli riktigt varmt ute å starbucks börjar servera frappen i mugg pyntad me snöflingor..
superwomanmina på väg mot maskerad.
hasta luego!
nu springer vi snart omkring här den sista timmen i pichinchahuset och packar, städar, fräschar till oss å sörjer. det känns trist att lämna allt och alla samtidigt som det ska bli sköj å bege oss till bolivia. ett gäng timmars bussfärd ska ägas, ungefär 26 timmar närmare bestämt. under tiden ska asiens huvudstäder läras in (iallafall för maria å lisas del), uppsatser ska läsas igenom å utvärderas å det ska sovas för å förbereda kroppar på höjdskillnaden. vi hoppas på å kunna blogga vid något tillfälle under dom veckorna vi e i bolivia men man vet aldrig. enligt plan återvänder vi till buenos aires den fjortonde december å drar till uruguay för å låta våra bleka kroppar få lite sand å sol innan avfärd till sverige den tjugoförste december.
ett axplock bilder från våran sista tid i buenos aires:
picknick vid marias favoritblomma.
lisa härmar sin favoritkatt.
stor marknad, som dock va lite av en besvikelse.
..men kött fanns det gott om.
dom fina lila träden.
skrämmande när det börjar bli riktigt varmt ute å starbucks börjar servera frappen i mugg pyntad me snöflingor..
superwomanmina på väg mot maskerad.
hasta luego!
polo. inte krage alltså..
I helgen så åkte vi upp till Palermo och gick på hästpolo.
Men eftersom vi inte har alla hästar hemma så gick vi lite fel först och fick
spana lite galopp också. Häststadium som häststadium kan man ju tycka.
Får väl lägga till att de låg på var sin sida av vägen.
Sen korsa vi gatan och hamna rätt. Vi hann ju till och med att äta en
superpancho innan och spana lite på folket och domarna som är
här på bilden.
Pretty woman var också där.
Mycket häst blev det. Det var argentinska seriens bästa lag som mötte
de sämsta. Trots att Lisa och Maria är hästtjejer så var vår okunskap
om polo ganska stor och reglerna fick vi lista ut för hand. Visste ju inte
heller hur lång en match var, nu vet vi iallafall. 8 perioder och runt två och
en halv timme. Lite länge för Berti som inte är hästtjej.
Så hon spana mest in huvudbonader medans Lisa och Maria kolla på
hästarna. 
Sen promenera vi till Palermo och hitta det här huset. Fint va?
Till Laila: Vi tackar och bockar!
Tigre och deltat med brorsan
Jag (Albertina) har fått besök av bror min hör i BA där han var på genomresa
på väg till äventyr i de sydligare breddgraderna (John, om du läser det här så
kan du väl maila ibland och berätta!).
Efter några dagar i BA tyckte vi att det var dags att lämna stan iallafall för en dag. Så vi
tog tåget till ett av BAs största "lämna stan för helgen" ställen.
Det var den lilla staden Tigre som ligger vad en flod med ett väldigt stort
deltaområde. Där kan man roa sig med en stor marknad (förstås!) gå och kolla
på roddklubbarna längs kanalen och ta båten ut till valfri ö i deltat.
Vi tog tåget "tren de la costa" dit. Det gick med längs Rio del Plata
dit så vi fick mycket flodutsikt på vägen.
Vi åt lunch under ett stort träd vid en liten flod. Där var fullt med
turister från världens alla håll och kanter.
Grönt var det. Som en egen liten djungel bara en timme bort från BA.
Det finns inga bilvägar ut i deltat så det är båt som gäller för att ta sig fram
John spanar vid floden inne i Tigre innan det var dags att åka hem.
/Albertina
grattis morfar!
maria hoppas på att hennes morfar är inne och spanar här på bloggen ibland och framför härmed sina gratulationer på bemärkelsedagen: grattis morfar!
världens ände
Efter ett par utomordentligt trevliga dagar i El Calafate var det dags för Maria och Lisa att resa vidare, och den här gången var det världens ände som var målet. Redan på flyget började vi ana att världens ände är något av ett pensionärsresemål, vi var yngst med bred marginal. Men glada var vi ändå - hur coolt är det inte att ha varit i "Fin del Mundo"!
Att flyga in över Ushuaia var lite häftigt, hela staden är omringad av höga berg och den lilla halvön som sticker ut är flygplatsen.
För att få ut mesta möjliga av vår korta tid i världens ände tog vi direkt en taxi till vårt torn-hostel, bytte om och gav oss ut på äventyr.
Första aktiviteten i vårt fullsmockade schema var en tur till Cerro Martial. Vår plan att åka lift upp till utsiktsplatsen gick lite stöpet eftersom liften var stängd, så vi utrustade oss med vårt bästa humör och knallade glatt uppför skidbacken. Väl uppe fanns alternativet att fortsätta uppför en och en halv timme till för att se Glaciar Martial, men efter vårt glaciärbesök i El Calafate nöjde vi oss med att titta på utsikten över Ushuaia och Beagle Channel från toppen på liften. (Och lillebror Lars, nån bild på liften i Las Leñas blir det med största sannolikhet inte, du får hålla tillgodo med denna.)
Efter att ha studerat utsikten, spanat på förbisvischande skidåkare och pustat ut en stund började vi knalla neråt stan igen. Eftersom vägen var väldigt slingrig tänkte vi vara lite smarta och ta en genväg genom skogen. Det var eventuellt inte vår bästa idé nånsin, eftersom skogsvägen slutade i en myr på ett kalhygge och vi var tvungna att vända tillbaks samma väg vi kom.
Till slut nådde vi i alla fall bebyggelse igen och kunde från klottret på väggarna tyda ut att vi hamnat i en skejtar-stad.
Inne i stan visade det sig pågå någon slags parad med mycket seriöst uppbyggda vagnar med olika teman. Vi tyckte att Troja-vagnen var fin, men led med de lättklädda unga flickor och pojkar som gick bredvid vagnen och dansade och frös.
Efter en sväng på stan gick vi hem till hostelet, åt soppa och spanade på utsikten.
Vi gjorde också ett försök att tämja den fina men farliga katten. Resultatet var inte jättelyckat.
Hajken började fantastiskt, vi hann till och med stanna och klättra i träd...
... och titta på utsikten över sjön.
Här tyckte Maria att hon såg gubben i månen fast i ett träd.
Och sen helt plötsligt, helt utan missöden, var vi framme vi gränsen! Notera att skylten tydligt säger "no trespassing". Maria var modig och trotsade gräns-korsar-förbudet.
Efter en stund blev vi lite modigare och vågade oss lite längre in i Chile.
I väntan på planet hem till Buenos Aires passade vi på att andas in extra mycket frisk patagonsk luft, ta en sista titt på bergen och återigen förundras över att vi har varit i världens ände.
Att flyga in över Ushuaia var lite häftigt, hela staden är omringad av höga berg och den lilla halvön som sticker ut är flygplatsen.
För att få ut mesta möjliga av vår korta tid i världens ände tog vi direkt en taxi till vårt torn-hostel, bytte om och gav oss ut på äventyr.
Första aktiviteten i vårt fullsmockade schema var en tur till Cerro Martial. Vår plan att åka lift upp till utsiktsplatsen gick lite stöpet eftersom liften var stängd, så vi utrustade oss med vårt bästa humör och knallade glatt uppför skidbacken. Väl uppe fanns alternativet att fortsätta uppför en och en halv timme till för att se Glaciar Martial, men efter vårt glaciärbesök i El Calafate nöjde vi oss med att titta på utsikten över Ushuaia och Beagle Channel från toppen på liften. (Och lillebror Lars, nån bild på liften i Las Leñas blir det med största sannolikhet inte, du får hålla tillgodo med denna.)
Efter att ha studerat utsikten, spanat på förbisvischande skidåkare och pustat ut en stund började vi knalla neråt stan igen. Eftersom vägen var väldigt slingrig tänkte vi vara lite smarta och ta en genväg genom skogen. Det var eventuellt inte vår bästa idé nånsin, eftersom skogsvägen slutade i en myr på ett kalhygge och vi var tvungna att vända tillbaks samma väg vi kom.
Till slut nådde vi i alla fall bebyggelse igen och kunde från klottret på väggarna tyda ut att vi hamnat i en skejtar-stad.
Inne i stan visade det sig pågå någon slags parad med mycket seriöst uppbyggda vagnar med olika teman. Vi tyckte att Troja-vagnen var fin, men led med de lättklädda unga flickor och pojkar som gick bredvid vagnen och dansade och frös.
Efter en sväng på stan gick vi hem till hostelet, åt soppa och spanade på utsikten.
Vi gjorde också ett försök att tämja den fina men farliga katten. Resultatet var inte jättelyckat.
Dag två vaknade vi upp till en nästan blå himmel och avgjorde att det var en passande dag att ta en båttur på Beagle Channel. Som vi har fattat det är kanalen döpt efter skeppet Beagle som Darwin reste med här. Tydligen är gjorde Darwin nåt speciellt i Ushuaia, för han nämns ofta i samband med staden (jag är dock lite för lat för att googla fram vad han gjorde). Vi knallade i alla fall ner till hamnen och gick ombord på vår båt Elisabetta.
Vi spanade på fåglar och sjölejon.
Sen spanade vi på en fyr.
Sen blev det lite kallt så då gick vi in och värmde oss med kaffe med Bailey's. Gott.
Vi åkte extra långt för att kolla på pingviner, dom var söta men inte så många.
Detta är min imitation av en pingvin, ser ni likheten?
I'm the king of the end of the world!
Ibland känner vi oss lite extra spexiga och då kan bilderna bli så här.
Vi spanade på fåglar och sjölejon.
Sen spanade vi på en fyr.
Sen blev det lite kallt så då gick vi in och värmde oss med kaffe med Bailey's. Gott.
Vi åkte extra långt för att kolla på pingviner, dom var söta men inte så många.
Detta är min imitation av en pingvin, ser ni likheten?
I'm the king of the end of the world!
Ibland känner vi oss lite extra spexiga och då kan bilderna bli så här.
Sen var det dags att åka tillbaks till Ushuaia igen.
I stan blev vi bjudna på varm choklad.
Sedan blev det fika och högläsning.
Vi hittade till bäverkolonin lätt som en plätt och Maria spanade och spanade. Inte en enda bäver...
I stan blev vi bjudna på varm choklad.
Sedan blev det fika och högläsning.
Vår sista dag i världens ände spenderade vi Tierra del Fuego National Park (alltså Eldslandets nationalpark). Som de tappra turister vi är utrustade vi oss med regnjackor och skärpte blicken, för första delen av nationalparksdagen skulle ägnas åt något så spännande som bäverjakt! Vi hade peppat och tittat ut bäverkolonin på kartan redan i förväg och riktigt kände hur bävrarna skulle flockas kring oss.
Vi hittade till bäverkolonin lätt som en plätt och Maria spanade och spanade. Inte en enda bäver...
Efter den stora bäverbesvikelsen kände vi oss för en stund lite uppgivna, men så tittade solen fram och vi laddade om inför nästa äventyr - hajk till Chile!
Hajken började fantastiskt, vi hann till och med stanna och klättra i träd...
... och titta på utsikten över sjön.
Här tyckte Maria att hon såg gubben i månen fast i ett träd.
Och sen helt plötsligt, helt utan missöden, var vi framme vi gränsen! Notera att skylten tydligt säger "no trespassing". Maria var modig och trotsade gräns-korsar-förbudet.
Efter en stund blev vi lite modigare och vågade oss lite längre in i Chile.
Sen var det bara att vända och gå tillbaka samma väg som vi kom, nu lite gladare i och med vetskapen att vi inte bara har varit i världens ände, utan även i Chile!
I väntan på planet hem till Buenos Aires passade vi på att andas in extra mycket frisk patagonsk luft, ta en sista titt på bergen och återigen förundras över att vi har varit i världens ände.
El Chaltén
När vi ändå var i El Calafate bestämde vi oss för att det kunde vara trevligt att åka till närliggande El Chaltén för att besöka den norra delen av glaciär-nationalparken, och se de mäktiga bergstopparna Fitz Roy och Cerro Torre. Glada i hågen kravlade vi ur sängarna, åt frukost och vandrade iväg till busstationen. Eftersom det var tidig morgon bestämde vi ss för att vi var värda en lite tupplur på bussen. Vi sussade sött någon timme, och döm om vår förvåning när vi vaknade upp och det enda vi såg utanör bussfönstret var det här:
Snö. Dimma. Perfekta förutsättningar för att spana på berg. Kort efter detta gick dessutom vår buss sönder och vi fick snällt vänta vid vägkanten tills en förbipasserande buss plockade upp oss.
Snö. Dimma. Perfekta förutsättningar för att spana på berg. Kort efter detta gick dessutom vår buss sönder och vi fick snällt vänta vid vägkanten tills en förbipasserande buss plockade upp oss.
Som de optimister(?) vi är hoppades vi ändå att det skulle spricka upp och tog en promenad i byn i väntan på vår inplanerade hajk.
Ett tag senare var sikten fortfarande rätt kass, men vi lyckades i alla fånga en liten rebus på bild. Fint souvenir-pris utlovas till den som kan lösa rebusen (Maria sätter full tilltro till sin bror i detta fall).
Ett tag senare var sikten fortfarande rätt kass, men vi lyckades i alla fånga en liten rebus på bild. Fint souvenir-pris utlovas till den som kan lösa rebusen (Maria sätter full tilltro till sin bror i detta fall).
Eftersom det började bli lite tråkigt att gå runt i snö-regnet och vänta på att vädret skulle bli bättre bestämde vi oss nu för en alternativ aktivitet - pubrunda! Man kanske skulle kunna tro att det är en enkel match att bara gå runt och dricka öl, men i en by med 600 invånare, under lågsäsong, i ett land som lever upp under sen kvällstid krävs det lite skills för att lyckas.
Första ölen. Eftersom vi fortfarande hade lite hopp om sol och hajk valde vi ett pizzahak med utsikt över bergen.
Andra ölen. Fortfarande på samma pizzahak, eftersom vädret för en stuund spelade oss ett spratt och vi ville ha fortsatt uppsikt över förändringarna.
Tredje ölen, som i Marias fall blev en kaffedrink. Mycket trevligt att få popcorn till också. Nu på ett nytt ställe eftersom hajk-planerna övergavs efter öl nummer två.
Fjärde ölen. Notera här att vi har lyckats bryta trenden att endast dricka vår favoritöl Quilmes och istället har beställt in en öl från det lokala mikrobryggeriet. På snacksfronten var det här stället ännu bättre - här bjöds det på både popcorn och jordnötter!
Första ölen. Eftersom vi fortfarande hade lite hopp om sol och hajk valde vi ett pizzahak med utsikt över bergen.
Andra ölen. Fortfarande på samma pizzahak, eftersom vädret för en stuund spelade oss ett spratt och vi ville ha fortsatt uppsikt över förändringarna.
Tredje ölen, som i Marias fall blev en kaffedrink. Mycket trevligt att få popcorn till också. Nu på ett nytt ställe eftersom hajk-planerna övergavs efter öl nummer två.
Fjärde ölen. Notera här att vi har lyckats bryta trenden att endast dricka vår favoritöl Quilmes och istället har beställt in en öl från det lokala mikrobryggeriet. På snacksfronten var det här stället ännu bättre - här bjöds det på både popcorn och jordnötter!
Efter den fjärde ölen hade vi faktiskt lyckats fördriva en hel dag och det var dags att åka hem igen. Lite stolta är vi över att vara de första som åker till El Chaltén och inte vandrar och inte ser på några berg, men ändå har en mycket trevlig dag. Dessutom ägnades dagen åt att öva in Afrikas huvustäder, vilka vi nu kan som ett rinnande vatten (typ). Nästa resa försöker vi med Asien, som tyvärr verkar väldigt mycket svårare.
Lagom till resan hem hade det såklart lyckats komma fram lite blå himmel, så vi spanade på berg genom bussfönstret och nostalgi-lyssnade på Kent hela vägen hem. Enda stoppet var toa-paus vid anrika Hotel Leona, där Butch Cassidy och Sundance Kid bodde under en månad under sin tid på flykt i Argentina.
Nästan blå himmel och snöklädda berg utanför El Chaltén.
Lagom till resan hem hade det såklart lyckats komma fram lite blå himmel, så vi spanade på berg genom bussfönstret och nostalgi-lyssnade på Kent hela vägen hem. Enda stoppet var toa-paus vid anrika Hotel Leona, där Butch Cassidy och Sundance Kid bodde under en månad under sin tid på flykt i Argentina.
Nästan blå himmel och snöklädda berg utanför El Chaltén.
el calafate.
första stoppet på lisa å marias resa var el calafate, en liten stad i patagonien med dryga 15000 invånare. 2065 km från buenos aires.
första dagen i el calafate spenderas traskandes genom "staden" på upptäcksfärd. saker som upptäcktes:
första dagen i el calafate spenderas traskandes genom "staden" på upptäcksfärd. saker som upptäcktes:
flamingos. om ni tittar noga så kanske ni kan se dom.
en chokladfabrik me demonstration av tillverkningsprocessen. små får av choklad å dulce de leche =)
el calafates dragkraft e främst glaciärerna som ligger i området. den mest besökta e perito moreno, den e 30 km lång och täcker en yta på 250 kvadratkilometer. tillsammans me dom övriga glaciärerna i området e den den tredje största samlingen sötvatten i världen, alltså största om man bortser från grönland å antarktis. glaciärens front mot sjön e 5 kilometer lång och i genomsnitt 60 meter hög.. å något annat intressant e att den e en av de få glaciärer i världen som inte minskar i storlek. bildurval:
i love the smell of glaciärspaning in the morning, utkik från hostelfönstret.
på väg mot glaciär.
det första isberget!
första spaningen på glaciären från bussfönstret.
lisa slickar på glaciäris. har mamma majjssan inte lärt lisa att man kan fastna me tungan?
lisa möter kylan på båttur.
glaciärfronten.
maria lyxar till det på båtturen me whiskey å glaciärsis..
..å njuter av vyerna åt andra hållet som kändes lite bortglömda.
lisa försöker spana efter slutet.
efter en lång siesta på en bänk i solen fick vi äntligen se en kalvning, å sen kom det flera. det mäktigaste va ljudet.. speciellt när man vaknade av det.
lisa å guiden luis vid den omsorgsfullt uppdukade picknickfilten. bilden va tvungen att tas en gång för att luis inte va riktigt nöjd.
marias häst: vita bajsen.
percy å percy me hakskydd. alla ni som vet att maria har stort huvud: notera att hon fick plats me mössan under hjälmen!
i love the smell of glaciärspaning in the morning, utkik från hostelfönstret.
på väg mot glaciär.
det första isberget!
första spaningen på glaciären från bussfönstret.
lisa slickar på glaciäris. har mamma majjssan inte lärt lisa att man kan fastna me tungan?
lisa möter kylan på båttur.
glaciärfronten.
maria lyxar till det på båtturen me whiskey å glaciärsis..
..å njuter av vyerna åt andra hållet som kändes lite bortglömda.
lisa försöker spana efter slutet.
efter en lång siesta på en bänk i solen fick vi äntligen se en kalvning, å sen kom det flera. det mäktigaste va ljudet.. speciellt när man vaknade av det.
dag nummer två bjöd på en tur till ett närliggande ställe, el chaltén, mer om det i annat inlägg. dag nummer tre bjöd på en ridtur, till allas, förutom dom oanvända musklernas, glädje. det galopperades fram över patagoniens slätter, på hästar vid namn den vita bajsen och den lilla avokadon.
lisa å guiden luis vid den omsorgsfullt uppdukade picknickfilten. bilden va tvungen att tas en gång för att luis inte va riktigt nöjd.
marias häst: vita bajsen.
percy å percy me hakskydd. alla ni som vet att maria har stort huvud: notera att hon fick plats me mössan under hjälmen!
sen flögs det vidare till världens ände. mer om det senare.
Samtidigt i BA
Som Maria och Lisa redan skrivit är de i världens ände och härjar.
Men livet går trots allt vidare här i BA så jag tänkte avlägga en liten snabb rapport.
Först kom Erik hit så jag fick chansen att göra turist BA igen.
Men livet går trots allt vidare här i BA så jag tänkte avlägga en liten snabb rapport.
Först kom Erik hit så jag fick chansen att göra turist BA igen.
Så jag gjorde ett till besök på kyrkogården.
Knack, knack, vem där?
(Vet att bilderna är olika stora men internet bråkar och tålamodet
tryter. Passar på när perfektionisterna är borta att vara lite slarvig)
Till mamma: Stora biblioteket i BA. Så kan det gå när man går loss på alla
möjligheter betongen erbjuder.
Internet går galet trögt nu. Men tänker att tre bilder är bättre än ingenting och lovar att
uppdatera bloggen imorgon och hoppas på vassare och snabbare internet.
/Albertina
Försöker nu på en ny uppdatering innan Lisa och Maria
kommer hem med lite häftigare foton från världens ända (man kan
se kanten jag lovar!)
Efter Erik åkt hem så börja det regna.
Tur att cykelbrödbudet har regnskydd och att jag har
en regnjacka.
Så jag fika mest bara med Evelyn.
Det ser ut på bilden som solen skiner, men jag lovar det gör den inte!
Hemma hos Evelyn och på kafe.
/Albertina
