tre fä

tanken var att lisa å maria skulle lämna staden i måndags å vara borta en vecka medan berti sällskapar me sin påhälsande pojkvän å medan skolan väljer att inte kasta så många föreläsningar över dom. men efter att ha spenderat hela morgonen me å packa, duscha å fräscha till sej så ändrar dom sej hastigt å lustigt efter ett frukostsamtal me lovisa tio minuter innan dom hade tänkt hoppa in i en taxi för å ta sej till busstationen. en mer billig softarvecka i bariloche, "chokladhuvudstaden", har bytts mot en spenderarbyxavecka vid världens ände och i el calafate.

dock fungerar ju saker sällan utan krångel. tre flygbiljetter behövde bokas, varav en redan för nästnästpåföljande dag. dom två andra biljetterna bokades och betalades finfint, men den för onsdag gick inte igenom direkt så imorse när chicasarna vaknade hade dom fått ett mejl som sa att betalarens pass och visakort behövdes scannas in och mejlas till researrangören. chicasarna som hade tänk sej en långdragen sovmorgon hoppade raskt upp ur sina sängar å begav sej mot skolområdet där dom sedan tidigare vet att det finns ett ställe me scanningtjänster. redan innan bussen stötte de på problem i form av obefintliga mynt. för å åka buss i den här staden behöver man mynt å folk håller i sina mynt som om dom vore gjorda av guld. fem kiosker och en banan och en rulle mentos senare hade dom lyckats få tillräckligt många mynt i sin ägo å buss buss! dr kopy scannade å (skulle) mejla å chicasarna traskade till ett ställe me internet å telefonutbud. men då hade inte dokumenten dykt upp. tillbaka ett kvarter till dr kopy som bad om ursäkt å skickade igen. mejlet me informationen kunde skickas å ett telefonsamtal till spanien gjordes där ana martinez tydligen va ute å svängde på dom lurviga i en timme så chicasarna bidde tillsagda att kolla mejlen om timme så va säkert saken biff. chicasarna vandrade på stan i en timme å en kvart innan dom kollade mejlen igen, å icke. ett mejl fanns, men till deras stora besvikelse så sa det att kortköpet inte hade accepteras. frustrationen spred sej i lägret - samtal till spanien, samtal till swedbank, samtal till spanien igen. å vips! nu va det löst. vid det här laget va chicasarna alldeles utmattade å begav sej hemåt på den folkrika tunnelbanan.

efter att ha fått i sej en något försenad frukost så va klockan nu två på eftermiddagen å va får inte chicasarna syn på då, liggandes på köksön: en paketavi!! tydligen så fanns det ett paket adresserat till maria som va för stort för att ta sej direkt till pichincha utan skulle hämtas på postkontoret. me hjälp av ett flygfoto som lisa googlade fram lyckades postkontoret lokaliseras å efter att ha vilat sej lite hittade chicasarna dit å va där vid kvart i fyra. eftersom marias pass låg nerpackat sen måndagens packning så viftade hon bort lisas uppmaning att hon nog skulle behöva identifiera sej me att dom nog skulle nöja sej me en passkopia. men icke. efter tio minuters köande så va mannen i luckan väldigt bestämd. chicasarna beslutade sej för att det kanske skullle gå å stressa hem å hinna tillbaka innan postkontoret stängde klockan fem. en timme. när klockan va fem i fem sprang dom ut ur tunnelbanan å mot postkontoret! i egenskap av gammal orienterare tog lisa täten i sina ballerinaskort å maria me avin å passet flåsade på så gott hon kunde bakom men lyckades precis missa ett grönt ljus på en helt sanslöst bred gata. lisa sprang piggt vidare på andra sidan å in på postkontoret. lång tid passerade innan maria fick springa vidare men nu hade hon hoppet uppe eftersom lisa ännu inte hade kommit ut från postkontoret, vilket måste betyda att hon fått komma in. när maria svettandes kommer fram me andan i halsen står lisa bakom dörren som nu är hänglåsbeprydd. en man på lisas sida om dörren pekar på maria å skrattar lite. maria får komma in, vinst! efter att ha visat upp pass å avi fick man nu en liten kölapp till rummet brevid, där dom uppenbarligen stänger klockan sex, å dom numera söndersvettade chicasarna satte sej ner me spetsade öron för å kunna uppfatta när rösten på speed ropade upp nummer 62302. till slut fick även chicasarna försvinna in i den mystiska dörren å där väntade ett grönt paket på 1.835 kilo! plötsligt så kände världen att den allsmäktiga kanske tycker om chicasarna, iallafall en gnutta.

Igår var det dags för en av argentinas (och världens har vi fått höra) största idrottshändelser, nämligen derbyt mellan de två stora fotbollslagen i Buenos Aires - Boca Juniors och River Plate. Genom våra kontakter med "the Godfather" lyckades vi få biljetter till matchen och tillsammans med runt 66 000 andra följde vi händelserna på plats på River Plate-stadion. Det var riktigt häftigt att vara mitt bland allt hurrande, konfetti, rök och glada fans. Egentligen är vi nog lite Boca-fans, men eftersom vi befann oss på en River-läktare fick vi hålla tyst om det... Matchen slutade 1-1, och lite tråkigt tyckte vi nog att det var att ingen vann, men vi hade i alla fall en sjukt rolig dag!

Eftersom jag är en lat-Lisa idag och är hemma och vilar mig, medan dom duktiga chicasarna är på föreläsning (även om jag gissar att dom har smitit iväg till Starbucks), passar jag på att lägga upp lite bilder från de senaste dagarna.

ett nytt bildregn åt folket (läs mammorna). först lite bilder från mendoza som jag vill dela me mej av.

häng i hängmattor.


kaktus.


vi filurade på vilka som klassifierade in sej på den här bussen.

två bilder till far å bror: varsego. det va tyvärr ingen närvarande på banan så att jag kunde knyta kontakter.




bilder från vårat hus på pichincha har efterfrågats så i lördagsmorse gick jag lös me kameran. flickorna va inte så pigga på å vara delaktiga..

vårat rum.


ett av våra gemensamma rum, det utlovade soffan dök aldrig upp. men det gjorde sackosäckarna.


vid trappuppgången..


vårat kök.


vårat kök. me en frukostgörande berti å en diskande lisa.


våran matlåda som vi delar me den fjärde människan i vårat rum. vi tre lyckas alltid ha mindre tillsammans än va hon har, jag förstår inte.


min å lisas mjukost, man kan tro att det e nån slags hamburgedressing. men icke. dock e den nog ungefär lika nyttig.


mer kök. kylar.


terassen me en frukostberti.


terass.


utsikt från terass.


pyjamasklädd fotograf.


trappan till toaletten. om man vaknar mitt i natten å behöver kissa (om man har liten blåsa) å det regnar ute så får man välja vilket sätt man vill bli blöt på. ligg kvar i sängen.. eller gå ner för trappan som onekligen ligger utomhus.


husguden bruno känner sej hyfsat nöjd me å ha flyttat från risåsgatan 4 till pichincha 1035.

det går så långsamt me bilduppladdandet så jag återkommer me mer bilder inom kort. så att ni ska få se hur fin staden e nu när det e grönt överallt!

en datorväska alltså, tack mor! å tyvärr mamma majjssan, det bidde ingen klänningsbild idag. varken me eller utan din dotter, men nästa gång kanske!

Först vill jag börja med att gratulera alla mammor på mors dag
som det är idag här i Argentina.
Eller som de säger här: Happy moms day!

Helgen har varit trevligt, som alltid här i BA. Vi har hunnit med lite allt
möjligt, utekvälloch sightseeing i nya stadsdelar blandat med lite
lugnt häng och marknadstrosande. Här i BA finns det ingen park utan
självaktning som inte har en marknad på hlegerna. Men eftersom jag
inte är en flitig fotograf så saknas det lite bilder från helgen så jag
passar på att bjussa på lite fler Mendozabilder.




Det första jag gjorde när jag kom fram till hostelet var att prova hängmattorna.
De fick godkänt.



Under vinprovningen såg vi inte bara vinrankor utan även lite
olivträd. Lisa försökte gömma sig från kameran bakom ett, det gick så där.



Bergen var hur fina som helst. Jag gjorde många försök att fånga dem med
min kamera, ingen av dem lyckades. Här uppe någonstans ligger Sydamerikas
högsta berg, det tycker jag är lite häftigt.



Här är vårat raftinggäng när vi dricker lite öl efteråt. Vi fick sällskap av två
kanadensare i raften, de gillade vildmarksliv så vi var mycket nöjda av att
få sällskap av dem. Trevliga var de också.

Helt sant Mamma-Fraz, det är allt öken runt omkring Mendoza. Galet
att man kan bygga upp Argentinas största vinindustri i ett så torrt område.
Är iof inte säker på om det som fastna på bilden är taggiga gurkor, sticksiga
larver eller helt vanliga kaktusar.

                                                                       /Albertina

Nu har vi återigen haft en riktigt trevlig helg här i Argentina. I torsdags gjorde vi en ordentlig kraftansträngning med vårt arbete om den argentinska köttindustrin, med målet att bli klara i tid för att hinna med vår buss till Mendoza på kvällen. Och alldeles i lagom tid för att snabbpacka och ta oss till busstationen blev vi klara. Bussresan tog dryga 14 timmar, vilket inte alls är jobbigt när man åker argentinsk lyxbuss med sköna säten, middag och vin. Väl framme i Mendoza hann vi slöa lite i hängmattorna på hostelet innan det var dags för helgen första aktivitet. Eftersom Mendoza är argentinas främsta vindistrikt började vi såklart med vinprovning.

Inte vilken vinprovning som helst, vi cyklade hurtigt runt mellan vingårdarna.

 

Tyvärr är det ju bara vår och lite för tidigt för vinrankor, men vi kollade ändå runt på odlingen och beundrade utsikten.

 

På vingården Altavista finns ett prffsvinprovarrum för riktiga finsmakare. Vi fick dricka vin i baren.

 

Mycket vin i källaren.

 

På hostelet fick vi en ny bästa vän, Hunden Astor. Han vakade ständigt vid vår sida i hopp om att nån skulle sparka boll med honom.

 

Mustasch-Maria smälte fint in i mustaschväggen.

 

På lördagen var vi vid Mendoza river och raftade. Av rädsla för vattenskadade kameror finns det tyvärr inga bildbevis för det här, men vi kan garantera att vi gjorde ett bra jobb med paddlingen och att utsikten över de snöbeklädda bergen mellan Chile och Argentina var helt okej.

Även på söndagen fortsatte utomhusaktiviteterna, nu med ridning i bergen. På bilden ses Berti och våra resekamrater Evelyn och Andrea. Maria finns någonstans i krokarna, förmodligen hulkande över en buske efter att ha ätit nåt mystiskt kvällen innan. Hon gjorde ändå en riktig hjälteinsats som orkade följa med på ridturen, trots att hon såg ut att njuta av den sådär...

 

Medan Maria vilade ut tog vi andra en tur till Mendozas finaste utsiktspunkt och tittade på solnedgången.

 

en liten bilduppdatering. las chicas ligger å snarkar å jag ska egentligen skriva lite på min del av vårat köttindustriarbete men bloggsamvetet tog över. vi har lite långledigt i helgen för nationellt firas det tydligen att kontinenten upptäcktes för ett gäng år sedan så vi passa på å ta en tur västerut för å.. mer om det berättas vid ett senare tillfälle. istället får ni ta del av ett urval bilder. (hoppas att mamma majjssann blir nöjd me utbudet vilda djur)

 

våran favoritöl - quilmes.

 

såhär glada kan man vara när man handlar frukt å grönt av våran grönsaksgubbe, notera att han har på sej en utstyrsel i svenska färger.

 

batman.

 

det konstigaste trädet - taggar, skum "frukt", bomull.

 

puerto madero.

ett gäng fjärilar (å ett argentinsk barn mamma majjssann!)

en bild säger mer än tusen ord.

promenad i brasilien.

efter ett missöde hos frisören så e jag numera nästan blond. detta me kommunikationssvårigheter.. jag blir rädd varje gång jag kollar mej i spegeln å har ännu inte bestämt mej för om jag kanske vänjer mej eller om jag måste färga det brunt igen. om ni undrar över den lätt skelande blicken så hade jag just spenderat ett gäng timmar framför en väldigt oskarp skärm på ett internetcafé..

 

Vi förstår att det bli lite oroligt i lägrena när vi försvinner över
helgen och glömmer rapportera att vi kommit tillbaka till stan.
Iallafall, vi är i tryggt förvar i B.A. nu.

På fredag kväll kände vi att det var dags att lämna stan och ge
oss ut på äventyr.  Så vi tog bussen till Puerto Igazu där det finns stora
vattenfall.

Vägen dit var lång, närmare bestämt 17 timmar.
Vi hade iallafall slått på stort och beställt den näst finaste buss varianten och fick både
mat, stora fåtöljer och mängder med chicflic filmer.



Till slut kom vi iallafall fram och åkte över till den brasilianska sidan av fallen.
Mängder av kort togs av vattenfallen, så akta er när vi kommer hem och
ni måste titta på dem.



Efter vattenfall kommer öl (eller om det var tvärtom). Här är iallafall Lisa och en ny
variant av ölkylare. Den fungerade bra.

Nästa dag utforskade vi den argentinska sidan av fallen. Vi slog på stort och åkte på
jeeptur genom regnskogen som följdes av en båttur på floden upp och in till fallen.





Det här är kanske den finaste bilden som nånsin tagits med min (Eriks egentligen) kamera. Det fick Lisa och Maria höra många gånger.



Men tillslut kan alla bli trötta på att kolla på vattenfall.



Men nästa dag regna det så vi åkte hem till B.A och skolan. Här ser ni Paraguay på
 vänster sida och Brasilien på den högra.
                   
                                                                             /Albertina