tre fä

tanken var att lisa å maria skulle lämna staden i måndags å vara borta en vecka medan berti sällskapar me sin påhälsande pojkvän å medan skolan väljer att inte kasta så många föreläsningar över dom. men efter att ha spenderat hela morgonen me å packa, duscha å fräscha till sej så ändrar dom sej hastigt å lustigt efter ett frukostsamtal me lovisa tio minuter innan dom hade tänkt hoppa in i en taxi för å ta sej till busstationen. en mer billig softarvecka i bariloche, "chokladhuvudstaden", har bytts mot en spenderarbyxavecka vid världens ände och i el calafate.

dock fungerar ju saker sällan utan krångel. tre flygbiljetter behövde bokas, varav en redan för nästnästpåföljande dag. dom två andra biljetterna bokades och betalades finfint, men den för onsdag gick inte igenom direkt så imorse när chicasarna vaknade hade dom fått ett mejl som sa att betalarens pass och visakort behövdes scannas in och mejlas till researrangören. chicasarna som hade tänk sej en långdragen sovmorgon hoppade raskt upp ur sina sängar å begav sej mot skolområdet där dom sedan tidigare vet att det finns ett ställe me scanningtjänster. redan innan bussen stötte de på problem i form av obefintliga mynt. för å åka buss i den här staden behöver man mynt å folk håller i sina mynt som om dom vore gjorda av guld. fem kiosker och en banan och en rulle mentos senare hade dom lyckats få tillräckligt många mynt i sin ägo å buss buss! dr kopy scannade å (skulle) mejla å chicasarna traskade till ett ställe me internet å telefonutbud. men då hade inte dokumenten dykt upp. tillbaka ett kvarter till dr kopy som bad om ursäkt å skickade igen. mejlet me informationen kunde skickas å ett telefonsamtal till spanien gjordes där ana martinez tydligen va ute å svängde på dom lurviga i en timme så chicasarna bidde tillsagda att kolla mejlen om timme så va säkert saken biff. chicasarna vandrade på stan i en timme å en kvart innan dom kollade mejlen igen, å icke. ett mejl fanns, men till deras stora besvikelse så sa det att kortköpet inte hade accepteras. frustrationen spred sej i lägret - samtal till spanien, samtal till swedbank, samtal till spanien igen. å vips! nu va det löst. vid det här laget va chicasarna alldeles utmattade å begav sej hemåt på den folkrika tunnelbanan.

efter att ha fått i sej en något försenad frukost så va klockan nu två på eftermiddagen å va får inte chicasarna syn på då, liggandes på köksön: en paketavi!! tydligen så fanns det ett paket adresserat till maria som va för stort för att ta sej direkt till pichincha utan skulle hämtas på postkontoret. me hjälp av ett flygfoto som lisa googlade fram lyckades postkontoret lokaliseras å efter att ha vilat sej lite hittade chicasarna dit å va där vid kvart i fyra. eftersom marias pass låg nerpackat sen måndagens packning så viftade hon bort lisas uppmaning att hon nog skulle behöva identifiera sej me att dom nog skulle nöja sej me en passkopia. men icke. efter tio minuters köande så va mannen i luckan väldigt bestämd. chicasarna beslutade sej för att det kanske skullle gå å stressa hem å hinna tillbaka innan postkontoret stängde klockan fem. en timme. när klockan va fem i fem sprang dom ut ur tunnelbanan å mot postkontoret! i egenskap av gammal orienterare tog lisa täten i sina ballerinaskort å maria me avin å passet flåsade på så gott hon kunde bakom men lyckades precis missa ett grönt ljus på en helt sanslöst bred gata. lisa sprang piggt vidare på andra sidan å in på postkontoret. lång tid passerade innan maria fick springa vidare men nu hade hon hoppet uppe eftersom lisa ännu inte hade kommit ut från postkontoret, vilket måste betyda att hon fått komma in. när maria svettandes kommer fram me andan i halsen står lisa bakom dörren som nu är hänglåsbeprydd. en man på lisas sida om dörren pekar på maria å skrattar lite. maria får komma in, vinst! efter att ha visat upp pass å avi fick man nu en liten kölapp till rummet brevid, där dom uppenbarligen stänger klockan sex, å dom numera söndersvettade chicasarna satte sej ner me spetsade öron för å kunna uppfatta när rösten på speed ropade upp nummer 62302. till slut fick även chicasarna försvinna in i den mystiska dörren å där väntade ett grönt paket på 1.835 kilo! plötsligt så kände världen att den allsmäktiga kanske tycker om chicasarna, iallafall en gnutta.