hasta luego!
nu springer vi snart omkring här den sista timmen i pichinchahuset och packar, städar, fräschar till oss å sörjer. det känns trist att lämna allt och alla samtidigt som det ska bli sköj å bege oss till bolivia. ett gäng timmars bussfärd ska ägas, ungefär 26 timmar närmare bestämt. under tiden ska asiens huvudstäder läras in (iallafall för maria å lisas del), uppsatser ska läsas igenom å utvärderas å det ska sovas för å förbereda kroppar på höjdskillnaden. vi hoppas på å kunna blogga vid något tillfälle under dom veckorna vi e i bolivia men man vet aldrig. enligt plan återvänder vi till buenos aires den fjortonde december å drar till uruguay för å låta våra bleka kroppar få lite sand å sol innan avfärd till sverige den tjugoförste december.
ett axplock bilder från våran sista tid i buenos aires:
lisa härmar sin favoritkatt.
stor marknad, som dock va lite av en besvikelse.
..men kött fanns det gott om.
dom fina lila träden.
skrämmande när det börjar bli riktigt varmt ute å starbucks börjar servera frappen i mugg pyntad me snöflingor..
superwomanmina på väg mot maskerad.
hasta luego!
polo. inte krage alltså..
I helgen så åkte vi upp till Palermo och gick på hästpolo.
Men eftersom vi inte har alla hästar hemma så gick vi lite fel först och fick
spana lite galopp också. Häststadium som häststadium kan man ju tycka.
Får väl lägga till att de låg på var sin sida av vägen.
Sen korsa vi gatan och hamna rätt. Vi hann ju till och med att äta en
superpancho innan och spana lite på folket och domarna som är
här på bilden.
Pretty woman var också där.
Mycket häst blev det. Det var argentinska seriens bästa lag som mötte
de sämsta. Trots att Lisa och Maria är hästtjejer så var vår okunskap
om polo ganska stor och reglerna fick vi lista ut för hand. Visste ju inte
heller hur lång en match var, nu vet vi iallafall. 8 perioder och runt två och
en halv timme. Lite länge för Berti som inte är hästtjej.
Så hon spana mest in huvudbonader medans Lisa och Maria kolla på
hästarna. 
Sen promenera vi till Palermo och hitta det här huset. Fint va?
Till Laila: Vi tackar och bockar!
Tigre och deltat med brorsan
Jag (Albertina) har fått besök av bror min hör i BA där han var på genomresa
på väg till äventyr i de sydligare breddgraderna (John, om du läser det här så
kan du väl maila ibland och berätta!).
Efter några dagar i BA tyckte vi att det var dags att lämna stan iallafall för en dag. Så vi
tog tåget till ett av BAs största "lämna stan för helgen" ställen.
Det var den lilla staden Tigre som ligger vad en flod med ett väldigt stort
deltaområde. Där kan man roa sig med en stor marknad (förstås!) gå och kolla
på roddklubbarna längs kanalen och ta båten ut till valfri ö i deltat.
Vi tog tåget "tren de la costa" dit. Det gick med längs Rio del Plata
dit så vi fick mycket flodutsikt på vägen.
Vi åt lunch under ett stort träd vid en liten flod. Där var fullt med
turister från världens alla håll och kanter.
Grönt var det. Som en egen liten djungel bara en timme bort från BA.
Det finns inga bilvägar ut i deltat så det är båt som gäller för att ta sig fram
John spanar vid floden inne i Tigre innan det var dags att åka hem.
/Albertina
grattis morfar!
världens ände
Att flyga in över Ushuaia var lite häftigt, hela staden är omringad av höga berg och den lilla halvön som sticker ut är flygplatsen.
För att få ut mesta möjliga av vår korta tid i världens ände tog vi direkt en taxi till vårt torn-hostel, bytte om och gav oss ut på äventyr.
Första aktiviteten i vårt fullsmockade schema var en tur till Cerro Martial. Vår plan att åka lift upp till utsiktsplatsen gick lite stöpet eftersom liften var stängd, så vi utrustade oss med vårt bästa humör och knallade glatt uppför skidbacken. Väl uppe fanns alternativet att fortsätta uppför en och en halv timme till för att se Glaciar Martial, men efter vårt glaciärbesök i El Calafate nöjde vi oss med att titta på utsikten över Ushuaia och Beagle Channel från toppen på liften. (Och lillebror Lars, nån bild på liften i Las Leñas blir det med största sannolikhet inte, du får hålla tillgodo med denna.)
Efter att ha studerat utsikten, spanat på förbisvischande skidåkare och pustat ut en stund började vi knalla neråt stan igen. Eftersom vägen var väldigt slingrig tänkte vi vara lite smarta och ta en genväg genom skogen. Det var eventuellt inte vår bästa idé nånsin, eftersom skogsvägen slutade i en myr på ett kalhygge och vi var tvungna att vända tillbaks samma väg vi kom.
Till slut nådde vi i alla fall bebyggelse igen och kunde från klottret på väggarna tyda ut att vi hamnat i en skejtar-stad.
Inne i stan visade det sig pågå någon slags parad med mycket seriöst uppbyggda vagnar med olika teman. Vi tyckte att Troja-vagnen var fin, men led med de lättklädda unga flickor och pojkar som gick bredvid vagnen och dansade och frös.
Efter en sväng på stan gick vi hem till hostelet, åt soppa och spanade på utsikten.
Vi gjorde också ett försök att tämja den fina men farliga katten. Resultatet var inte jättelyckat.
Vi spanade på fåglar och sjölejon.
Sen spanade vi på en fyr.
Sen blev det lite kallt så då gick vi in och värmde oss med kaffe med Bailey's. Gott.
Vi åkte extra långt för att kolla på pingviner, dom var söta men inte så många.
Detta är min imitation av en pingvin, ser ni likheten?
I'm the king of the end of the world!
Ibland känner vi oss lite extra spexiga och då kan bilderna bli så här.
I stan blev vi bjudna på varm choklad.
Sedan blev det fika och högläsning.
Vi hittade till bäverkolonin lätt som en plätt och Maria spanade och spanade. Inte en enda bäver...
Hajken började fantastiskt, vi hann till och med stanna och klättra i träd...
... och titta på utsikten över sjön.
Här tyckte Maria att hon såg gubben i månen fast i ett träd.
Och sen helt plötsligt, helt utan missöden, var vi framme vi gränsen! Notera att skylten tydligt säger "no trespassing". Maria var modig och trotsade gräns-korsar-förbudet.
Efter en stund blev vi lite modigare och vågade oss lite längre in i Chile.
I väntan på planet hem till Buenos Aires passade vi på att andas in extra mycket frisk patagonsk luft, ta en sista titt på bergen och återigen förundras över att vi har varit i världens ände.
El Chaltén
Snö. Dimma. Perfekta förutsättningar för att spana på berg. Kort efter detta gick dessutom vår buss sönder och vi fick snällt vänta vid vägkanten tills en förbipasserande buss plockade upp oss.
Ett tag senare var sikten fortfarande rätt kass, men vi lyckades i alla fånga en liten rebus på bild. Fint souvenir-pris utlovas till den som kan lösa rebusen (Maria sätter full tilltro till sin bror i detta fall).
Första ölen. Eftersom vi fortfarande hade lite hopp om sol och hajk valde vi ett pizzahak med utsikt över bergen.
Andra ölen. Fortfarande på samma pizzahak, eftersom vädret för en stuund spelade oss ett spratt och vi ville ha fortsatt uppsikt över förändringarna.
Tredje ölen, som i Marias fall blev en kaffedrink. Mycket trevligt att få popcorn till också. Nu på ett nytt ställe eftersom hajk-planerna övergavs efter öl nummer två.
Fjärde ölen. Notera här att vi har lyckats bryta trenden att endast dricka vår favoritöl Quilmes och istället har beställt in en öl från det lokala mikrobryggeriet. På snacksfronten var det här stället ännu bättre - här bjöds det på både popcorn och jordnötter!
Lagom till resan hem hade det såklart lyckats komma fram lite blå himmel, så vi spanade på berg genom bussfönstret och nostalgi-lyssnade på Kent hela vägen hem. Enda stoppet var toa-paus vid anrika Hotel Leona, där Butch Cassidy och Sundance Kid bodde under en månad under sin tid på flykt i Argentina.
Nästan blå himmel och snöklädda berg utanför El Chaltén.
el calafate.
första dagen i el calafate spenderas traskandes genom "staden" på upptäcksfärd. saker som upptäcktes:
flamingos. om ni tittar noga så kanske ni kan se dom.
i love the smell of glaciärspaning in the morning, utkik från hostelfönstret.
på väg mot glaciär.
det första isberget!
första spaningen på glaciären från bussfönstret.
lisa slickar på glaciäris. har mamma majjssan inte lärt lisa att man kan fastna me tungan?
lisa möter kylan på båttur.
glaciärfronten.
maria lyxar till det på båtturen me whiskey å glaciärsis..
..å njuter av vyerna åt andra hållet som kändes lite bortglömda.
lisa försöker spana efter slutet.
efter en lång siesta på en bänk i solen fick vi äntligen se en kalvning, å sen kom det flera. det mäktigaste va ljudet.. speciellt när man vaknade av det.
lisa å guiden luis vid den omsorgsfullt uppdukade picknickfilten. bilden va tvungen att tas en gång för att luis inte va riktigt nöjd.
marias häst: vita bajsen.
percy å percy me hakskydd. alla ni som vet att maria har stort huvud: notera att hon fick plats me mössan under hjälmen!
Samtidigt i BA
Men livet går trots allt vidare här i BA så jag tänkte avlägga en liten snabb rapport.
Först kom Erik hit så jag fick chansen att göra turist BA igen.
Så jag gjorde ett till besök på kyrkogården.
Knack, knack, vem där?
(Vet att bilderna är olika stora men internet bråkar och tålamodet
tryter. Passar på när perfektionisterna är borta att vara lite slarvig)
Till mamma: Stora biblioteket i BA. Så kan det gå när man går loss på alla
möjligheter betongen erbjuder.
Internet går galet trögt nu. Men tänker att tre bilder är bättre än ingenting och lovar att
uppdatera bloggen imorgon och hoppas på vassare och snabbare internet.
/Albertina
Försöker nu på en ny uppdatering innan Lisa och Maria
kommer hem med lite häftigare foton från världens ända (man kan
se kanten jag lovar!)
Efter Erik åkt hem så börja det regna.
Tur att cykelbrödbudet har regnskydd och att jag har
en regnjacka.
Så jag fika mest bara med Evelyn.
Det ser ut på bilden som solen skiner, men jag lovar det gör den inte!
Hemma hos Evelyn och på kafe.
/Albertina
världens ände.
/lisa och maria
